annakinberg

En flykt är bara en utflykt om man kommer tillbaka

Vi människor är människor och ibland hamnar man i svackor där man inte ser nånting gott överhuvudtaget, och då kan man känna såhär. Jag ser inget ljus i mitt liv känner ingen värme, får inget rus av mitt liv jag bara tappar glädjen. Behöver flyt i mitt liv och en massa kärlek. Står öga mot öga mot en vägg i betong. Det får räcka nån gång säger jag till mitt inre, försöker springa min väg men kommer ingenstans.

Står i mina höga klackar, snackar kallprat. Tar en shot i vimlet som osar massa hot. Jag minns första gången jag såg dig, jag kunde inte sluta tända på dig. Inte sluta tänka på dig. Jag minns hur jag sa "jag är din baby, 24/7 är det jag och du". Och sen blev mer med ditt, gjorde att jag hittade något som liknas vid tics. Jag var inte hon som kom hem 5.37 med tomhet i vrån, snarare hon som blev besviken på nån. Vissa saker måste man ändra på och andra måste man vänjas vid. Håll om mig, nånting hotar kväva mig. Att 24/7-kärleken kunde döda, det är så logiskt nu. 

Rädd för att känna, det brukar fan alltid bränna. Grubblar över saker som jag nog aldrig förstått. Kanske tappat det helt, spelat för många spel. Lätt att hata sig själv för man har ingen aning om vad fan man håller på med. Bryter regler och normer, det enda jag vet om nåt är att jag inte vet någonting. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas